Från kaos till koll

tycker jag har varit 99% positivt. Det negativa … det är faktiskt just detta med ekonomin. Varför? Ja inte är det för att HAN försöker begränsa MIG eller tycker att jag slösar eller sparar för mycket. NÄ, han har just inga kommentarer eller åsikter heller som skiljer sig från mina. Det negativa ligger hos MIG. Jag har ju nu strävat i nästan fyra år för att få KOLL. Det har jag lyckats med. Jag har levt ett ganska fattigt (inte jämfört med fattigdom på riktigt, men jämfört med Svensk Standard) Jag har lärt mig att det viktigaste är inte en snygg garderob eller dyr platt-TV. Nu plötsligt börjar jag snegla på dessa saker igen. Mina barns garderob är en skam, och de stackarna frågar inte ens efter mer kläder. Det är mest min otillräcklighet som gör att jag ibland VILL ösa över dem kläder, presenter och annat. Men det har ju då inte gått. Men vi har inte haft någon egentlig NÖD heller. Vi har klarat oss, men fått leva sparsamt och med lite magont vid tanken på att något skulle gå sönder eller så.

Så hur tänker man NU??? Han har tre barn, hans f d vill ha ett underhåll som ligger LÅNGT över Försäkringskassans norm. MINA barn får EXAKT vad försäkringskassan betalar ut 1273 kr per månad och barn. Jag ska då vara med och betala HANS barns underhåll som är mycket högre, dessutom ett  barn till. Å ANDRA SIDAN så kommer HANS barn att vara “utflugna” mycket tidigare, medan han kommer att få betala till mina i många år till. OM vi nu är tillsammans vill säga.

Det låter som att jag är ganska cynisk och misstänksam va? Och det är sant. Jag ÄR det. Jag BLEV det med den man som grundlurade mig. Inte så konstigt. Men jag tycker inte OM mitt nya jag.

Han har en dyr bil. Jag sa idag att den kommer att bli en konflikt. JAG VILL INTE begränsa någon bara för att den råkar komma in i mitt liv och älska mig. Jag VILL att han ska få göra som han vill, men det funkar ju inte riktigt så i praktiken. Man måste se var alla utgifter ligger och hitta en balans. Annars funkar ju inget.

Det är en jobbig känsla att vara så kontrollerande vad gäller ekonomi och framtid. Jag är LIVRÄDD för att vårt huslån ska bli ett räntekaos, att räntorna går upp, det vet vi ju. Men hur mycket och kommer vi i så fall att klara det.

Ovanpå min oro så har min sambo nu blivit uppsagd. Och vi har inte ens tillträtt huset än.

Kanske inte konstigt jag behöver blogga bort lite oro.

hos min sambos gamla kompis, men jag fixade det inte. Ångest har kommit tillbaka och jag antar att det är allt med husköp, husförsäljning, min brors operation (som varit lyckad =) Det blev bara FÖR mycket. Behöver lugn och ro.

Det blev ingen avtalsskrivning p g a att den som skulle köpa min bostadsrätt var “lite rädd för att det skulle finnas fukt i badrummet”. Så vad hände? Jo, hon tog då hit en “kompis” som var fastighetsskötare/vaktmästare i kommunens hus. Han svischade runt med sin “Clas Ohlsson-apparatur” och sa till oss att det inte var något allvarligt. Dock när mäklaren ringde så säger hon att min köpare är fortfarande intresserad, MEN att han sagt att fukten måste åtgärdas omgående …!?! … Men om jag kunde tänka mig att gå ner 20 000 kr så var hon fortfarande intresserad av att köpa. Jag blev fly förbannad men sa lugnt att då vill jag göra en egen koll. Min köpare hade säkert inte räknat med att jag känner en fukttekniker på Anticimex. Så jag bad honom om en väntjänst, att kolla ifall det fanns fukt. Och det gjorde han. Och det fanns ingen fukt … FY FAN, tror ni jag vill sälja till henne nu? Jag blir SÅ principfast sånt här händer. Här hade hon nog tänkt skrämma mig lite genom att ha en som sprang runt och antecknade lite och pep lite med fuktmätare. Och pressa priset lite. Men mig lurar man inte så lätt. Min vän sa att han var villig att intyga detta men då får det gå genom Anticimex och då kostar det ju pengar. Så klart, detta var en väntjänst som han gjorde utanför arbetstid men hans ord räcker för mig. Och det är ju också en fördel om jag måste ha en ny köpare, då VET jag att det är OK.

Så jag bad att få återkomma. Har pratat med mäklaren och hon sa att det fanns två andra intressenter som ville komma och titta. Så jag håller mig nog lite kall ett tag. 20 000 kr är nästan fyra månadshyror så då väntar jag nog hellre och får vad jag har begärt.

Tack för era kommentarer, jag får som sagt läsa ikapp lite när lugnet lägger sig.

Just nu är det mycket. Hoppas ni har en fin helg!

Kramkram

och för er som inte följt min blogg tidigare, så hittar ni tidigare inlägg här

Det här är mitt första blogginlägg på Pengakoll-bloggen. Jag är kvinna, snart 40, som tidigare skrev blogg om mitt kaotiska liv. Pappan till mina barn drev företag och undanhöll skulder på mer än vårt hus var värt. Jag fick reda på detta genom att jag kände att något inte stämde. Ringde helt sonika upp skatteverket och fick reda på detta. Ett par dagar senare ringde kronofogden och berättade att de var på väg ut till oss samma vecka för att göra en utmätning av vårt hus. Ett hårt slag, resultatet blev separation och en kamp för att hitta en dräglig ekonomisk sits. Det värsta var inte hans misslyckande, utan att han undanhöll det ifrån mig. Numera försöker jag fortfarande ha koll på min ekonomi men har nog blivit lite skadad och vågar inte riktigt unna mig saker, trots att jag lyckats få ihop ett litet sparkapital från 0-50 000 kr trots att jag varit ensamstående och haft en sjukt hög hyra. För när jag äntligen fick lugn och ro, ja då höjde de hyrorna för oss med 1 100 kr … i MÅNADEN. Jag kämpar vidare …